here i go
på väg att skriva, eller påbörja ett inlägg för första gången på ett tag och får i samma veva veta att min fina kollegas far ligger på sjukis. ev. inför döden.
alla mina problem eller tankar rann direkt ur mig och jag blir en sådan liten varelse. trots att jag tros veta om hennes känslor för fadern. visserligen en gammal man men ändå. får sådant påslag av.. inte ångest direkt men skuld. för att jag är gnällig... mår dåligt?
vad är det i jämförelse med en döende(?) förälder. om mina dör.. när(?) kanske mer än om... kommer jag gå under. g å u n d e r.