jag går under
överväger att bjuda in till kollektivt självmord
är dock rädd att det inte blir vidare kollektivt utan mest ensamt
dagarna som kommer (och tillslut går) gör mig illamående av min egen existens
samtidigt som de trångsynta människorna i min omgivning kastar ur sig äckliga kommentarer över resterande befolkning
för hur i all världen kan folk få för sig att vara annorlunda? sig själva
det är sällan lätt att hålla huvudet uppe och tårarna borta
jag gömmer mig i mörkret
i filmerna, musiken
och vill aldrig komma fram