creep

vid den här tiden trodde jag att det mesta skulle vara löst även om jag inte hade vad jag har nu.

jag trodde att jag skulle veta bättre, vara säkrare. på allt.

ändå är jag fortfarande ute i ingenstans och vet inte åt vilket håll jag borde ta vägen. vart jag får plats.

 

jag känner mig så otroligt lost

även dom bättre dagarna. dom bra stunderna.

 

& än en gång har tiden sprungit förbi mig, ifrån mig.