im feeling blue.
eller.. nu ljög jag lite. jag *försöker. grejen är bara att efter varje plagg jag stoppat undan, efter varje sak jag lagt på "rätt" plats, sätter jag mig ner och hjärnan går på högvarv. samtidigt känner jag mig tom som få.
i h å l i g.
har fortfarande svårt att ändra mitt tycke om det yngre syskonet. det han sa gnager, även idag, sönder inuti huvudet.
mamma påpekade, tidigare, än en gång att jag är blek. efter arton år tycker jag nog att hon kanske kunde förstå att jag inte kommer bli någon annan färg. ibland undrar jag varför hon inte skaffade sig en kameleont istället.
för även om jag till viss del gillar att jag är blek, så är det ganska tröttsamt att hela tiden höra när resten av världen påpekar att det är negativt och att "oooh vad dom längtar till sommarn för att det är så äckligt och ofräscht att va blek".
vad vore kvällen utan bob dylan.
..förjävlig antaglien.