don’t you think i’m lonely..
är nog mer mig själv än någonsin. tack vare både ny&mer kroppskonst, nya bekantskaper och byte/avslut av både tidigare arbete och umgänge.
jag har (VERKLIGEN) taggat till genom det gångna året och vågar säga ifrån och stå upp för mig själv mer och för vad jag åtminstone INTE står för.
sådana framsteg som jag gjort detta året är, brutala. för mig.
jag lever vidare.
jag lever än.
jag lever mest för min systerson.